Four Nations Cup spelas denna vecka i Kamloops i British Columbia. Efter denna turnering kommer Knight att återvända till Boston för att spela för Blades i CWHL. Livet där är annorlunda för henne än det var som NCAA-student.

"Så fort du lämnar college, inser du hur fattig du är", sa hon med humor och absolut allvar. "Du måste jobba hårt för att kunna upprätthålla din träning genom att strukturera upp ditt eget schema. Du måste få det att gå ihop medan du försöker uppnå målet att vinna en guldmedalj vid alla turneringar du spelar. Förut åkte vi charter till matcherna; nu har jag inte tid för någonting. Jag behöver sova eftersom jag måste gå upp tidigt för att träna. Du måste verkligen planera för att få det att fungera. Det är mycket lättare i college, men det inser man inte förrän efteråt. "

Knight får det att gå ihop ekonomiskt genom att genomföra åtaganden som talare och försöker stärka damhockeyn. ”Det ligger högst upp på min lista”. Men hon ser CWHL som en positiv upplevelse.

"CWHL består av examinerade NCAA spelare. Det är en mycket bättre liga. Det blir liksom när USA möter Kanada varje helg. Det är fantastiskt att se spelare växa och utvecklas utanför NCAA. "

Det var Knight som gjorde det avgörande målet i övertid när USA vann över Kanada i Dam-VM i Zürich 2011, men hon ser sin inbjudan att träna med NHL som ett ytterligare steg i rätt riktning.

"Ett gäng tjejer från laget sms:ade mig och var mycket supportande. De känner till mina mål och hur hårt jag arbetar för att åstadkomma saker. De berättade om hur fantastiskt detta var för damhockeyn. Och mycket riktigt, Tampa Bay kontaktade Ducks och frågade hur de genomförde träningen med mig och helt plötsligt fick Anne möjligheten att träna med Lightning. Jag är glad att detta öppnade upp för andra möjligheter. Min största rädsla var att jag och Anne och jag skulle ses som en resande cirkusshow, för jag tror att jag kan spela på den här nivån. Vi vill bli tagna på allvar. Vi konkurrerar. Vi är fenomenala konkurrenter. "

Möjligheten för Schleper (som uttalar sitt förnamn som "Annie") var liknande men skiljer sig något från Knight´s.

"Jag flyttade till Tampa i mars efter OS", började hon, "så jag tränar här på heltid nu med USA Hockeys coach och killar i juniorligan. I somras, blev jag kontaktad av Tampa Bays chef för samhällsutveckling efter att de fått veta att jag tränade där och sa att de ville göra något för att öka intresset för damhockey i Tampa-området. På lördagen spelade Lightning mot Ottawa, och vi hade en panel med några flickscouter, vi spelade streethockey innan matchen på torget utanför och därefter hade vi tävlingar. De satsade ordentligt och det var mycket kul. Det var coolt att se tjejerna helt uppslukade av hockey. För att avsluta helgen och fira Girls Ice Hockey Weekend, lät de mig träna med laget på måndagsmorgonen innan deras match den kvällen. "

Från det ögonblick hon kom in i arenan, visste hon att hon inte var i Kansas längre. "De hade utrustning för mig uppställt i omklädningsrummet. De gav mig en tröja och handskar och ett par klubbor. De fick mig att känna sig som en del av laget. Detta var väldigt speciellt för mig. Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt om organisationen, tränarna och spelarna som var så uppmuntrande och stödjande av damhockey, vilket är precis vad vi behöver".

Även om erfarenheten var rolig, försökte Schleper liksom Knight, ta med sig nya erfarenheter från dagen som kan göra henne till en bättre hockeyspelare. "Jag höll i åtanke att de hade en match att spela senare samma dag, men jag försökte fortfarande lära av dem. Ja, de är stora, de är snabba, de är starka, men jag var bara ute där och tränade idrotten jag älskar. Det jag fick komplimanger för var mina skarpa passningar och min förmåga att läsa spelet. Det var verkligen uppmuntrande att höra det från både tränare och spelare. "

Höjdpunkten, det ögonblick som utmärkte sig mest under dagen enligt Schleper, var ironiskt nog, ett off-ice ögonblick. "Mötet med Steve Yzerman innan träningen", skrattade hon. "Jag skojade med honom, och fick verkligen till det. Han var en väldigt stor spelare, så det var riktigt coolt. "

Schleper, som har spelat i seniorlaget sedan 2011, är fortfarande med på Bostons laguppställning i CWHL, och hoppas kunna spela några matcher i år, men hon kommer att tillbringa större delen av innevarande säsong i Tampa Bay och förhoppningsvis tar hon en plats i landslaget som reser till Malmö i april nästa års Dam-VM.

"Jag ser resultat och förbättringar här, vilket är spännande. Detta är den bästa möjligheten för mig just nu ", sa hon.

Sammanfattningsvis, båda spelarna hade en rolig dag och förmedlade därefter en stor längtan: "Mitt mål efter den dagen?" Knight frågade retoriskt. "Att bli inbjuden igen."

Är det realistiskt? "Ja, jag tror det. När deras tränare gick ut ur omklädningsrummet sa han: "Hej, om du någonsin vill komma tillbaka, säg till mig." Så jag hoppas att jag får en ny inbjudan. "

Schleper har samma åsikt. "Jag hoppas vi i framtiden kan träna med dem oftare. Jag hoppas att fler organisationer följer efter och låta några av våra andra damspelare göra liknande saker. "

Vad sägs om 30 spelare, en hos varje lag i NHL, vid nästa års World Girls Ishockey Hockey Weekend? Det skulle vara den coolaste dagen!